Nyheter - här skriver jag om lite av varje.

Klicka på de olika månaderna för att se tidigare inlägg.

 

Böjprov - är det verkligen en bra diagnostisk metod?

2011-09-27

Här har jag samlat två stycken texter om böjprov som jag tycker är bra!

Flexion test

Bilden är lånad från www.doctorramey.com

Första texten är från www.stallbredbyn.se:

Hästar kan ju inte prata så för att bedöma deras eventuella besvär använder vi en rad diagnostiska metoder såsom böjprov, bedövning, ultraljud, röntgen m.m. Böjprov är en undersökningsmetod som kanske ofta övervärderas? 

Böjprov är en form av provokation då leden böjs ihop på ett särskilt sätt. Det blir ett större tryck i leden och ledvätskan pressas mot vävnader. Ledkapseln och ligamenten runt leden tänjs ut.
"Det svåra är inte att få fram reaktioner på böjprov utan att bedöma fynden", säger Lars Roepstorff är kritisk mot vissa typer av försäkringar som ställer till det då hästen visar små hältor vid böjprovsundersökning. 

En hälta bedöms på en skala mellan 0-5 grader där 0 betyder utan anmärkning och 5 att hästen inte står ned på benet. Däremellan finns variationer som halva grader och till och med markering som alltså är mindre än en halv grad. För att ett böjprov ska gå att bedöma från gång till gång så bör helst samma person böja hästen. 
Det handlar inte om att böja med våld utan mer åstadkomma ett jämnt tryck på leden under en minut. Med våldsam böjning reagerar de flesta hästar. Hältbedömningen görs oftas i slutet av löpargången, då en del hästar tenderar att vara känsliga de 2-3 första stegen efter ett böjprov för att sedan bli helt haltfria.
"Om en häst är ohalt på löpargången (utan böjprov), den är ohalt i körning/ridning och i longering - då anser jag att det inte är några fel på den hästen. Då är resultatet av ett böjprov ovidkommande!", hävdar Lars Roepstorff.
"Att en häst ska bli utdömd eller att det ska uppstå försäkringssvårigheter bara för att den visar reaktioner på ett böjprov men för övrigt fungerar helt normalt är horribelt!", fortsätter han. 

Andra texten kommer från www.equinfo.se:

Böjprov används både vid hältutredningar och för att besiktiga en häst för exempelvis försäljning. Metoden beskrevs redan i mitten på 1800-talet men är fortfarande inte exakt definierad i litteraturen vilket är anmärkningsvärt då en häst som inte går igenom böjprov vid en besiktning inför exempelvis försäljning kan sjunka rejält i värde eller bli svår att sälja.

Det finns rekommendationer om att böja allt mellan 30 sekunder och tre minuter och vilken kraft som ska användas vid böjningen är osäkert. I en del litteratur finns det specifikationer över hur många N som ska användas, men olyckligtvis varierar även dessa. I många fall finns ingen definition alls över hur hårt benet ska böjas. Undersökningar har visat att kraften som används skiljer sig mycket mellan olika veterinärer vilket inte borde förvåna någon med tanke på den bristande standardiseringen i litteraturen.

En forskargrupp har visat att genom att öka kraften med 25% vid böjprov ökade antalet hästar som fick anmärkning. Om benet böjdes i 120 sekunder istället för 60 visade dubbelt så många hästar en positiv reaktion och en ytterligare ökning av tiden gjorde att ännu fler hästar klassades som halta. Om kraften minskades med 25% eller tiden reducerades till 30 sekunder visade ingen av hästarna i studien någon reaktion.

Vid en genomgång av resultaten från böjprov på kvalitetsbedömning visade det sig att av de hästar som fått anmärkning hade färre tävlat senare i livet och av de som hade tävlat var det färre som placerat sig jämfört med de som gått igenom böjprovet utan anmärkning. Det är svårt att veta om dessa resultat beror på att de hästar som fått en anmärkning vid böjprov verkligen var "av sämre kvalitet" eller om anmärkningen i sig resulterade i att man inte satsade på den aktuella hästen i samma utsträckning.

I en studie kunde man inte genom böjprov förutsäga hälta, det fanns inget samband. Likaså fanns inget samband mellan reaktionen på böjprovet och eventuella röntgenfynd i de aktuella lederna. Slutsatsen efter studien som presenterades vid AAEPs (American Association of Equine Practitioners) årliga konferens 1997 var:

"It is apparent from this and other studies that many otherwise normal horses will demonstrate a positive response to forelimb flexion tests and that the response varies directly with the force applied to the limb. Reliance on this test to detect subclinical lameness or predict future problems seems, at best, unwise."